Veronica

Började typ halv elva idag. Och hade bara en lektion. Men jag är duktig som går på lektionen ändå. men jag försov mig idag. Blev först väckat att Marcus. Sen av en helikopter som åkte precis utan för mitt fönster nästan.. Så det känndes onödigt att jag ska gå upp, för att åka ända till skolan, (ca en timmes färd) när nästan lektionen är slut då ändå.
Men ska gå äta lite frukost nu. Sen ska jag faktist cykla, och efter det ska jag dammsuga..

Var ju på begravning igår. Prästen hade ju bestämt att jag och mamma skulle ta blommorna, eftersom vi stod personen så nära. Mamma tycker det var jätte modigt utav mig att göra de.. Men sen när jag verkligen insåg vems blommor jag verkligen bärde på, och att jag aldrig mer träffar henne någonsin, började tårarna rinna. Det slutade verkligen inte rinna heller. Jag stod och kramade om mamma och pappa såå hårt. Jag kunde verkligen inte förstå att det var just hon som låg där i, nej.. Hon skulle ju också varit där, vi skulle ha sittut på samma bänk, och pratat och skämtat.  Hon skulle sitta i våran bil, och vi skulle åka dit tillsammans, och hem. Som det alltid nästan varit om vi ska göra något speciellt. . Jag har så himlans mycket minnen med henne och mamma.. Det kommer aldrig blir de mysiga sommar promenaderna, Eller alla turer tillsammans till tex Ikea. Eller aldrig träffas i huvudtaget. Det är verkligen svårt att inse.. Begravningar jag varit på innan, har ju inte personen stått så nära. Usch, det var verkligen hemskt..

Bilden är från igår, innan begravningen. Bilden blev suddig, för det var inte så lätt att hålla mobilen helt still i bilen.